Idag är det söndag, åhh tiden springer i väg.

 Sitter jag med min  kanellatte medans Maya sover. och funderar på massa saker, samtidigt som jag njuter av tiden jag fick idag. Tvätta håret riktig länge,  lägga lite hårvitaminer och så, torka den och ta fram luggen som har varit gömd hela tiden nu men har haft på nästa två år nu, mot mitt vilja för man hinner ju aldrig fixa håret eller annat.

 Så det har blivit att man har en svans och hårklämer, på håret hihihi men men. man har ju fullt upp hemma med Maya, städning och det. Och Jag kan inte strunta i och städa när jag är trött eller inte hinner, har alltid varit så. jag kommer ihåg när dom jag borde med på ålsta, kallade mig för städfreak.

Det är därför hinner jag inte till mig själv för man prioriterar hemma och så klart Maya i förstahand. Men att vara med Maya är det underbaraste.

 Igår , om förlösning..

Igår ikväll tittade jag på bilder från förlösningen och bara tänker Gud vad ONT det gjorde men samtidigt vad overklig det kändes.

Det är många som har sagt till mig att jag upplevde en svårt och kanske traumatisk förlösning. Som kan ha en påverkan på mig att jag är väldigt fast till Maya och vill inte lämna ensam för kanske festa. Men jag känner inte alls så. Jag är ju 27 år och har festat ganska vild har rest mycket och den största resa var från Nicaragu hit och lära mig annat kultur och språk , så har haft till och med chans att lära mig om mig själv hur jag funklar i otrlig många situationer jag har upplevd både svåra, trist moment, skit kul händelser som aldrig glömmer har en STÅR lista av de faktiskt.

Så jag tycker inte att jag har haft en traumatisk förlösning  och att min förhållade med min dotter är påverkad av det. utan vill njuta att detta fas i mitt liv, för jag vill gå vidare och inte stanna i det gamla. så jag mår bra av jag fick henne naturlig.

 Och det är inte för att det har gott fyra månader, för jag kände stolheten dagen efter.

 Och när jag tänker tillbaka på förlösningen. Kommer jag ihåg att, det var jobbig, men tänkte inte så mycket på tiden. Med tanke på att den tiden det tog.

Jag tänkte mest om att jag hade ett mål som jag visste att jag skulle klara av, Det kom aldrig nån tanke om att hon skulle inte komma ut eller om att något skulle hända. Jag tror att  man vet själv och att man känner efter för man känner sin kropp,  även om man kan också säga att man vet aldrig.

Jag är faktiskt väldigt stolt över att jag klarade en sån lång förlösning att jag bangade inte utan håll ut, den ända jag gjorde  i början var att frågade om förlösningen inte gick, kunde man få kejsarsnitt. Jag vet att jag är inte den ända men jag kan tala för mi själv hur det känns. Det var härlig och som sagt otrolig stolt att jag orkade.

kram kram Här är en bild där man ser hur glad Maya var , hon med sin stora smile som har än och är en stor del av henes personlighet, helt enkelt en super glad och snäll bebis.